Clay Ketter & Michael Johansson
17 februari – 15 april

I nästa års fösta utställning har vi sammanfört konstnärerna Clay Ketter och Michael Johansson.

I amerikansk-svenska Clay Ketters målningar och skulpturer möter vi konstverk som mer eller mindre förhåller sig till svensk byggtradition. I sin konst använder Ketter material från byggindustri och svenska hem som fritt fogas samman till konstverk. Spacklade gipsväggar presenteras som abstrakta målningar och med utgångspunkt i gamla köksinredningar skapar Ketter målningar som påminner om Mondrians abstrakta mönster. Ketter arbetar i en tradition med rötter i minimalismen, en konstform där konstnären försöker förhålla sig så objektiv som möjligt inför konstverket och inte lasta det med betydelser och innehåll.  Med föregångare som Robert Ryman och Donald Judd har Ketter utvecklat ett eget språk där till exempel svenska standard kök står modell för abstrakta skulpturer. De ser ut som kök men är det inte. Det är konstverk som befinner sig i mellanrummet mellan det igenkännliga funktionella i sitt uttryck, men är i själva verket abstrakta skulpturer helt utan funktion.

Michael Johansson arbetar med tid. I hans installationer skapas möten mellan vardagliga, ofta uttjänta och omoderna kontorsmöbler och vitvaror, som utmanar våra föreställningar om föremålen som finns runt om oss. Vi känner alla igen dessa ofta lite gråaktiga möbler och fascineras av att vardagliga ting kan vara så vackra när Johansson sätter samman dem i stora, inte sällan monumentala, skulpturinstallationer.

I bland kombinerar han, med tydliga referenser till det svenska folkhemmet, kontorsmöblemang med husvagnar, bilar och industriskräp från samma tidsperiod. Med utgångspunkt i 1950-, 60- och 70-tal, gör Johansson stora installationer som påminner om tredimensionella minutiöst noggranna pussel. Han bygger ihop en sorts tidsdokument av bruksföremål som normalt hamnar på soptippen när de slitits ut och ger dem en annan betydelse och dignitet. Kombinationen av föremål laddade med innehåll och inte sällan med en patina som vittnar om människans användning, ger nya associationer och läsningar. Det ibland lite sentimentala stämningsläget som dessa föremål förmedlar ger känslan av att vi ser in i en avlägsen tid av minnen.